Livsnjutare. En rund man i svart kostym och slips. Som röker en fet cigarr på verandan, med blicken på sin guppande yacht vid kajen. Visst. Men vi har träffat en lite annorlunda livsnjutare. Henrik Svensson lever livet genom smaklökarna. Han är gourmand.
– Till helgen brassas det rejält. Då ser jag helst en helkväll runt matbordet i goda vänners lag. Någon trevlig förrätt, gärna något från havet. Till huvudrätt, en hängmörad biff med knaperstekt kappa, med lokalt odlade grönsaker som hör säsongen till. Efter huvudrätten vill jag gärna hämta mig lite. Ta in några goda ostar och bre på fikonmarmelad från Österlen. Efterrätt - gärna något med choklad. En kaffe till det och en möjlig avec. Allt detta ska så klart avnjutas med goda viner.
Så beskriver Henrik Svensson hur en vanlig helg kan se ut för honom, och då även det han menar att lycka är.
Henrik Svensson är 26 år och livsnjutare av typen gourmand. Bara tanken på god mat skänker honom välbehag. Mat är det bästa han vet och han säger att målet för var dag är en god måltid.
– Jag känner ett sjukt stort välbehag när jag går bort till saluhallen här i Lund och letar en mör biff. Stannar till vid grönsakshandlaren, letar vårprimörer, och sen går hem och tillagar enligt konstens alla regler.
Men jakten på matupplevelser tar honom till mer fjärran platser än så. Ofta reser han i matens tecken.
– Jag och min flickvän var på en restaurang i en bergstad vid Chilenska gränsen i Argentina. Det var vackert, med en stor utsikt över en inlandssjö. Där åt jag tortellini fylld med kohjärna. Det smakade som nötfärs, fast med ett tydligt inslag av oxmärg. Det var riktigt gott.
– I Asien åt jag gräshoppor och larver. Gräshopporna var hårt stekta i en kryddblandning. De smakade lite som knaprigt kycklingskinn. De var väldigt fina, en klar favorit.
Henrik Svensson berättar att passionen för mat på långa vägar överbryggar äckelfaktorer och konventionella uppfattningar om vad man får och inte får äta. Men han tillägger att bara för att han äter larver så stoppar han inte i sig vad som helst. Han avstår bestämt från chips, läsk, pizza, godis och kebab.
– Kebabkött har jag riktigt svårt för. Särskilt när kebabmannen står där och kör över köttrullen med trimmer, det är riktigt motbjudande. De andra sakerna på min ickelista är bara smaklösa.
Henrik Svensson tycker heller inte om lightprodukter. I matlagningen använder han alltid grädde och smör, för så tycker han att man får fram smaken. Men det är inte bara i matlagningen som grädden kommer väl till pass.
– Jag menar, öppnar jag kylen och ser att det står grädde intill mjölken så blir det ju så klart en klunk i förbifarten.
Att dricka grädde är en onyttig vana som Henrik Svensson har kvar från tiden som frossare. Det var nämligen genom frosseri som hans stora intresse för mat väcktes. Han minns dagen då han började frossa. Han var bara tio år gammal.
– Det var när min äldre bror gav mig pengar för att äta en smörklump. Det var då jag fick smak för det goda.
Men när Henrik Svenssons bror fick jobb på en gästgivargård i Åhus blev det andra bullar. Där förkovrade brodern sig i matlagningskonst och kunskaperna tog han med sig hem. Henrik Svensson slutade att frossa, fattade smak för den lite finare maten, och vid femton års ålder var han gourmand. Men samtidigt började han bekymra sig över den ölmage han fått.
– När jag var runt sexton år och det var en massa brudar på stranden så var ju ölmagen inget man flashade med. Istället sa jag till alla att jag skulle skydda mig mot solen och gick runt i t-shirt.
Särskilt i tonåren var ölmagen ett problem för Henrik Svensson. Men det var inte bara på stranden som den var till last. Det värsta med att ha en ölmage i den åldern var att han inte längre skrupelfritt kunde äta vad han ville, och på så vis hindrade den honom från att njuta av livet till fullo genom mat. Dessutom fick ölmagen honom att känna sig obekväm i åtsittande t–shirts, och än idag har han inte på sig något som sitter stramt.
– Jag känner mig lite som en korv då.
Men Henrik Svensson säger ändå att han kommit över ölmagen. Nu utgör den inget hinder för honom att njuta av livet genom smaklökarna. Genom att träna fem gånger i veckan, både basket och på gym, håller han den i schack. Dessutom har flickvännens acceptans mot ölmagen även fått honom att acceptera den.
– Min flickvän tycker att jag har fin kropp. Hon vilar på ölmagen och har den som kudde i tv-soffan.
Henrik Svensson ser plötsligt än mer belåten och glad ut än för någon sekund sedan. Han tar ett djupt andetag och hojtar ut.
– Jag är alltid glad. Det är få grejer som får mig på dåligt humör eller gör att jag ser saker negativt, och det beror på maten. Jag behöver egentligen inte äta något stort för att bli glad. Det räcker med en god kopp kaffe ute i solen, och en hembakad biskvi till det.
Henrik Svensson berättar att mat gett honom så mycket njutning här i livet att han inte ångrar en enda krona han lagt på det. Eller jo, det finns faktiskt två tillfällen, säger han. En gång när han åt korv stroganoff med brunsås i en skola/militärförläggning i Finland, och en gång när han var i Rom. På ett ställe som inte levde upp till sitt goda rykte.
– Till förrätt var det krabbpaj som smakade som fisk när den legat på kajen i flera timmar på sommaren. Sen fick vi någon grön sörja som det flöt runt små luftbollar i, det smakade helt neutralt. Därefter kom det in någon risotto med ostron, helt färglöst och intetsägande, varpå vi fick en tallrik pasta som smakade som de kört runt pastan i en klick Kalles kaviar. Efter fem rätter fick vi nog och sa att vi skulle betala för de sista två rätterna bara vi fick räkningen. Men de förstod inte, och tvingade oss att trycka ner de två sista rätterna också.
För att undvika missöden av det slaget, och i fall att något går fel hemma i köket, har Henrik Svensson oftare börjat konsultera en god vän till honom som är kock. Så fort något är oklart tar han fram sin mobil och slår en signal.
– Uppstår det problem med att bearnaisen skär sig eller är jag osäker på hur jag kokar en fiskfond så har han svaren. Det är a och o att känna honom när man är gourmand som jag.
Henrik Svensson slickar sig runt munnen och får plötsligt bråttom. Han säger att han måste iväg för att köpa några kryddiga korvar på Saluhallen innan de stänger. Men innan han går ger han råd om hur alla vi andra också ska kunna njuta av livet genom mat som han gör.
– Våga testa nya maträtter. Våga experimentera. Gör det och så väcker man nyfikenheten, och då vill man bara utforska mer och mer, och då börjar man bejaka livet.
Text Jacob Alasfoor©
No comments:
Post a Comment